Lucifer

Varför plågar du mig så?`

Jag mår illa när jag ser mig själv stå och stirra tillbaka.

fy fan.

äckel.

 Idag är bara en sån dag. Du vet en sån där äcklig dag.

En äcklig dag då livet bara kan beskrivas med tårar.

Jag ser liksom ingen framtid. Vi har ingen framtid planerad, en tidsaspekt på hur länge vi ska vara ifrån varandra.

Och då känns bara allt så hopplöst, för man vet aldrig hur länge man ska leva med den smärtan.

Känslan av att vara halv. Jag hatar den.

Jag ser inget slut på det här mörkret. 

Varför ska allt göra så inihelvetes ont?

Jag trodde du tyckte om mig så mycket att du aldrig någonsin skulle behandla mig så illa som jag behandlade dig.

Jag vill upptäcka världen. Ge mig världen.

Att en natts dröm kan göra så mycket.

Att en gest så liten kan göra så stor skillnad.

Jag visste att jag en dag skulle inse att allt jag behövde och ville ha fanns rakt framför mig hela tiden.

Och jag flyttade ifrån dig, lämnade dig.

Hur kunde jag vara så dum?

Vet du vad som gör mest ont?

Att hon fick höra det före mig.

Jag väntar..

Detta är vad som är bäst för dig.

Jag lovar.

Jag tycker om dig, det gör jag verkligen.

Jag vill inte såra dig. Det är det sista jag vill. För du förtjänar så mycket mer.

Jag trodde inte att det var så uppenbart att jag tyckte om honom.

Jag trodde inte ens jag gjorde det längre. 

Förlåt mig.

Jag vill vara med dig. 

Jag tror det handlar om staden. Det är alldeles för mycket minnen för mig här. 

Minnen som han och jag har tillsammans. 

Det är därför jag blir så konstig, därför jag måste fly.

Skiter i er alla nu.

Varför försöker jag ens?

När ska karman göra något åt vad du har gjort?

jag hoppas fortfarande.

Sjukt att du låter henne komma före din familj. 

Folk säger till mig att det inte kommer hålla mellan er, det trodde jag också först.

Men är hon viktigare än din bror så kanske det gör det ändå..

Varför gör det så ont?

Kommer jag någonsin få dig tillbaka?

I am like a lost moon -  my planet destroyed in some catclysmic, disaster-movie scenario of desolation - that continued, nevertheless, to circle in a tight little orbit around the empty space left behind, ignoring the laws of gravity .

People have two sides, a good side, a bad side, a past, a future and we must embrace both in someone we love.

En dag när jag kan, kan få fram alla känslor, alla minnen, alla ord som jag så länge kämpat med att få fram,

då ska jag sätta mig ner och skriva ett brev. Ett långt brev. Inte till någon. Bara ett brev, om allt som hände, återuppleva allt, få perspektiv, hata dig, älska dig, i ord försöka förstå vad som gick fel.

Det kommer vara så svårt. Jag är inte redo än, redo att släppa dig.

För mig har det alltid varit så svårt att förstå hur människor kan borsta av sig och gå vidare.

Hur det kan vara så lätt att bara vända ryggen till och gå. Gå utan att se sig om.

Veta att man gjorde rätt val. Att lyckas få minnen att inte jaga en, att undvika få mardrömmar på natten.

Hur lyckas ni?

Jag står inte ut längre. Jag orkar inte vänta mer, orkar inte bli sårad mer. 

Bättre du är med henne, och lämnar mig ifred.

Du bryter ner mig, mitt hjärta, min själ.

Jag går och väntar och väntar på att du ska inse att du inte kan leva utan mig. Men kan du kyssa henne,

gå flera dagar utan att prata med mig och träffa mig då vill du inte ha mig.

Du har henne. Ta henne. För jag orkar inte mer. Jag har väntat så länge på dig, visat att jag ångrar alla fel jag gjorde, tagit på mig skulden för saker jag inte ens gjort, vikt mig för dig. Gett dig hela mig.

Men du har alltid tvekat, inte vetat vad du ska göra.

Men jag orkar inte mer. Jag vill inte vara med i din dumma lek och leka mer. Det går inte.

Håll mig hårt eller släpp mig helt.

Det är dags nu.

What hurts the most was being so close, having so much to say, and watching you walk away.

Never knowing what could have been, and not seeing that loving you is what i was trying to do.

Nu är hon hemma och då kastar du bort mig, som den lilla marionett docka jag är för dig.

Hela min kropp skriker efter din.

Jag önskar så innerligt att du kunde bestämma dig.

Bli min igen. Jag skulle ta hand om dig. Vara så försiktig med dig så att du inte försvann igen.

Jag saknar dig mer än någonsin.

Dina händer.

Dina läppar.

Din röst.

Din doft.

Din kropp.

Ditt sinne.

Din själ.

Jag älskar dig.

jag skulle dragit djupare andetag, memorerat doften av din hud bättre.

skulle ha blundat och dragit fingertopparna över din kropp, så jag hade kunnat den utantill.

jag skulle ha kysst dina läppar mer så jag fortfarande kunde känna smaken.

jag skulle ha bett dig hålla om mig hårdare så jag fortfarande kunde känna dina andetag i min nacke.

jag saknar varje centimeter av din kropp. 

jag älskar dig.